*

I'd find a million ways to say I love you
Sing a million songs to make you smile
But I can't turn back time
And I can't make you mine
It's impossible

It's impossible to bring you back
And even if I try to turn your heart
it's impossible to turn back time
It's impossible

To even think that you would look my way
I know I only have myself to blame
I can try, but I still can't make you mine

I thought you'd never come this far
I thought your words meant something more
Said my two cents now
It's your turn
So stand up and scream
Are you ready?

So you think you know how this story goes
Are you ready for this?

Sit down, are you ready for this?
Shut up, are you ready for this?
Stand up, are you ready for this?
Restrain
Are you ready?
[Three Days Grace – Are You Ready]

Om du faktiskt bara kunde sätta dig ner och lyssna på vad
jag har att säga. Bara en gång, om du faktiskt försökte så
skulle du förstå, du skulle förstå på en gång. Du vill inte ens
lyssna när du har sagt att du vill veta hur jag mår. Allt jag får
som svar är ett stort jävla careface. Och du säger att jag,
att jag av alla människor inte bryr mig? Ah tjena om du säger
det så. Men, hur vet man vad som verkligen är värt att
kämpa för? Hur vet man när det är för mycket? När man är
för mycket? Hur vet man när det är dags att lägga av?
Jag mår inte bra utan dig.
Jag saknar dig, väldigt mycket för mycket och mer än vad jag borde. 

Ellen fick när hon fyllde år någon grej + Presentkort på Make Up Store.
Så en tjej där sminkade henne, och massor.
I början så gick Mickis och jag in på New Yorker sålänge, men vi orkade inte mer,
så vi gick tillbaka. Och satt och kolla på när hon blev sminkad.

   

Min dag i kort verision:
Vakna hos Mickis med Ellen -> vakna för tidigt -> vakna igen -> vakna igen, och gå upp(!) -> iväg till stan med tomtar och Beckabooi -> vara i stan -> krama/våldta Simon -> Hem till Mickis -> Match mot p96-95 -> död.

  

Det är svinkallt ute, jag menar verkligen svinkallt. Det var typ -15 grader när jag kom hem från matchen. Gången från bilen till dörren i bara shorts var en plåga. På matchen (som förövrigt blev 6-2), så fick jag säga hejdå till sådär, 2-3 st av mina naglar, som lyckades gå av.
Så nu har jag klippt av allihopa, och målat dom röda. Moahaha.

Sitter och dricker Vanilla Coke, som om det vore något ovanligt.
Jag har sådär, lagom jätte tråkigt med, och somnar snart.
Och imorgon blir det förmodligen Industrial i örat!
A painful death.

You know me, I'll be fine
Life is short I know the feeling
Just call me if you change your mind

Nu vet ni, nu jävlar.
Jag får be om ursäkt för att jag inte la upp bilder igår, men Mickis våldgästade mig.
Och vi såg Scary Movie 1-4. Klockrent ♥

  

JULKLAPPAR:
Lars Winnerbäck Box-grej
Breaking Dawn
Kent - Röd
Guldkedja, från syster min.
Kamera, Samsung ES17.
Mascara
Örhängen, från Ellen.
Tröja, från Mickis.
Gratis bio, också från Mickis.
Strumpor, typ sjuttioelva par.

Men snart fyller jag ju år med, och Mickis skulle tydligen va elak mot mig. GREAT! :D

It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There'll be no last chance I promise to never mess it up again
Just a sweet pain of watching your back as you walk
As I'm watching you walk away
And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside
And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

And you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine
[Robyn – Be Mine!]
Gårdagen.. Den som för en gångskull började så bra..
Slutet har jag faktiskt ingenting att säga om.. Förutom
ett ord, ett ord som passar in överallt på mig just nu.
Ett litet, kanske obetydligt ord. Men nu finns det överallt.
Tomheten.
Den äter på mig. Det äter hela tiden i kanten på ett hål.
Ett hål som hela tiden blir större. Ett hål som du perfekt
kan fylla ut. Jag är rädd. Hela tiden rädd, rädd för att
bli lämnad ensam, lämnad ensam igen, utav dig. Jag lovar
Jag klarar det inte en gång till. Jag gör inte det. Jag vill
bara kunna vara med dig, det spelar ingen roll på vilket sätt.
Men jag trivs bäst i dina ögon..

Jag förstår inte vad det är med mig, jag saknar dig.
Jag saknar dig för mycket. Och ändå så träffade jag dig igår.
Det kanske är det där med att vi faktiskt inte vill samma sak?
Det kanske är det att jag vill ha dig så som jag hade dig föut?
Det är kanske det att jag vill säga så mycket men inte vågar?
Så länge jag får vara i din nähet, så länge jag får din
uppmärksamhet, så länge jag får existera i din värld så är jag
lyckligast i världen..

Det är så mycket som jag vill ha sagt.
Så mycket som du inte vill höra.
Så mycket som jag stänger inne.

Cuz you're my, you're my, my, my true love, my whole heart
Please don't throw that away
Cuz I'm here for you
Please don't walk away and
Please tell me you'll stay, stay

Use me as you will
Pull my strings just for a thrill
And I know I'll be okay
Though my skies are turning gray

Jag vill hjälpa dig, om jag ändå kunde, så skulle jag göra allt.
Vad som helst för att du ska må bra, jag vill att det ska funka.
Även om jag vet att vi vill helt olika saker. Men jag har saknat det
här så sjukt mycket, och dig med. Allt med dig. Du kan nog aldrig
ens gissa hur mycket det här betyder för mig. Som mitt eget
New Moon slut. Även om vi vill helt olika, så har jag fått dig tillbaka.
Jag vill att du ska må bra, I'll try to fix you.

If a bird can sing with a broken wing
You'll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stay tall
This is a bump in the road
Don't give up, you will make it..

Hej imorgon blir det läxor? Och den 30mars blir det Kent.
Idag har varit en bra dag. Först vaknade man upp på fritidsgården,
sen blev det hem till Eve, och sedan stan, träffa Jennifer och
köpa Julklappar. Sen tack för att du gjorde min kväll. ♥

Winnerbäck, helt jävla underbart. Jag finner inga ord, helt seriöst.
Jag lägger in några bilder när jag kommer hem, sitter just nu på gårn.
Jag, Ellen, Mickis, Becka & Linda ska sova här. Det kommer bli as nice!

Det är just så jag känner mig. Jag börjar undra om
Markus Krunegård faktiskt har rätt, 'Hela världen är så
underbar, om man är korkad, tom och glad'. Tom är
jag definitivt, och korkad? Jo ja, det stämmer nog. Och
glad har jag faktiskt lyckats vara i några dagar nu. Även
om det är saker som får mig att tänka tillbaka. Man
kommer ingen vart om man inte försöker. Allt händer väl
av en anledning? Att man ska lära sig något kanske?

Det har hänt mycket på ett år, vissa förändras.
Vissa inte.

Nu spelas: Lars Winnerbäck – En svår och jobbig grej }
Typ så känns so arbetet nu. Eller skolan överhuvetaget dom sista veckorna.
Man har typ panik för att hinna med allt. Och min skrivbok till so:n är snart slut.
Och allt är till ett och samma arbete? Wow.
Jag har nog aldrig skrivit så mycket om någonting. Kul är det ju i alla fall inte.

Han vet hur man dövar ensamheten
Han vet hur man kastar allt man har
Han vet hur man flyr från den här planeten
Men han vet inte hur man stannar kvar.

Det enda jag faktiskt ber om nu för tiden,
det går inte att få. Det enda som faktiskt har
fått mig glad dom senaste 6 månaderna. Men
jag vet inte, jag har ingen aning. Jag vågar
inte säga något, jag har inget att säga till om,
jag har inget att säga. Och även om jag hade,
så skulle du ändå inte bry dig. Och bara visa
ditt enormt stora careface, ännu en gång.

Jag förstår inte hur jag kunde tro på dig när du
sa att du faktiskt brydde dig om mig, varför skulle du?
Du var bara med mig av en anledning, är du nöjd nu?
Jag känner mig så lurad, jag borde ha förstått.
You're just like all the rest. Jag trodde inte det om dig.
Men jag trodde väl fel, fel som alla andra gånger.
Men jag förstår inte hur du kunde stå och ljuga
mig rakt upp i ansiktet, när jag stod framför dig och
var som sårbarast. Kall, kall och oberoende av vad jag känner.

Kärlek är för dom, dom som har tur.
Och jag som trodde att jag äntligen hade kommit någon vart?
Vem försöker jag engentligen att lura? Mig själv?
Ibland lyckas jag ju i alla fall riktigt bra. Att se dig idag fick
mig att skaka som ett jävla asplöv. Jag är ju fortfarande fast.
Jag borde inte ha stannat, det fick mig bara att tänka på allt.
Och att se henne där gjorde absolut inte saken bättre.
Det känns som att jag har ett hål i bröstet, det är bara du som
kan fylla ut det. Jag känner mig tom, äcklig och känslokall.
Jag vet inte längre vad jag ska göra. Det finns inget att göra.

Det finns några få ögonblick i mitt liv som jag skulle kunna
spela upp hur många gånger som helst och aldrig tröttna.
Det är dom ögonblicken med dig.

Det är nånting du lämnat kvar
En doft av alkohol och sav
Och nåt du aldrig får tillbaks
För på mitt golv bland skärvor o glas
Finns en bit av ditt hjärta kvar
Och alla tusen mirakel
Som jag lova dej en natt

Jag förstod aldrig orden som du sa
Aldrig varför vi två var ett par
Så medan jag väntar på ett svar
Ska jag kyssa ditt hjärta i kras
Här på mitt golv bland skärvor o glas
För jag har inga mirakel
Att lova nån i natt

Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom, kärlek är för dom, va kan vi om sånt?