*

Han vet hur man dövar ensamheten
Han vet hur man kastar allt man har
Han vet hur man flyr från den här planeten
Men han vet inte hur man stannar kvar.

Det enda jag faktiskt ber om nu för tiden,
det går inte att få. Det enda som faktiskt har
fått mig glad dom senaste 6 månaderna. Men
jag vet inte, jag har ingen aning. Jag vågar
inte säga något, jag har inget att säga till om,
jag har inget att säga. Och även om jag hade,
så skulle du ändå inte bry dig. Och bara visa
ditt enormt stora careface, ännu en gång.

Jag förstår inte hur jag kunde tro på dig när du
sa att du faktiskt brydde dig om mig, varför skulle du?
Du var bara med mig av en anledning, är du nöjd nu?
Jag känner mig så lurad, jag borde ha förstått.
You're just like all the rest. Jag trodde inte det om dig.
Men jag trodde väl fel, fel som alla andra gånger.
Men jag förstår inte hur du kunde stå och ljuga
mig rakt upp i ansiktet, när jag stod framför dig och
var som sårbarast. Kall, kall och oberoende av vad jag känner.