but tell me does she kiss, like i used to kiss you?
Jag känner för en uppdatering! Det har varit fint väder, så jag har spenderat den mesta tiden ute i solen. Det känns bra, och jag vill träffa massa folk! Som folk jag aldrig har träffat, eller folk som det var typ tusen år sen jag träffade sist, som typ .. min Mist, Mikka, Poffie, Emme och Millan! Jag vill träffa er, snart! Sen så kommer ju Manda hit nästa helg, fast inte till mig, men jag ska träffa henne endå. Och sen om jag kan och så, så åker jag upp till Makka. Det blir nice. Och om ni vill träffa mig, så säg till! :D
Iallafall, dom dagarna som jag inte har skrivit något på, ni kanske undrar vart jag har varit och vad jag har gjort? Förs i lördags så tog jag bussen till stan och träffade Jennifer, vi gick runt i cirklar på stan och sen åt vi. Sen drog vi hem till henne. Vi hade det jätte trevligt :3. Tog jag bussen till Mickis, och då pratade jag med Ludde i telefon, det var kul. Sen sov jag hos Mickis och dagen därpå så solade vi i stort sätt hela dagen, bada gjorde vi med. Det var kul, och jag blev lite brun! Och sen så sov vi hos mig, dagen efter det, dvs igår. Och sen så solade vi hela dagen idag med, och jag blev .. lite mer brun! Tror jag iallafall. Jag får väl sola imorgon med, så det inte försvinner :O
Påtal om ingenting så
i'm a fake.
I felt like I was trapped in one of those terrifying nightmares, the ones where you have to run, run till your lungs burst, but you can't make your body move fast enough. My legs seemed to move slower and slower as I fought my way through the callous crowd, but the hands on the huge clock tower didn't slow. With relentless, uncaring force, they turned inexorably toward the end -- the end of everything.
But this was no dream, and, unlike the nightmare, I wasn't running for my life; I was racing to save something infinitely more precious. My own life meant little to me today.
- New Moon.
without you is how i disappear
Jag tänkte precis på mitt förra inlägg, det från igår. Där jag skrev att Joel ritade av Michael Jackson. Och sen igår så var han helt plötsligt död? o.o det känns typ hel skumt. Tänk om det hänger ihop med Anden i galset saken?
i can't pretend i don't care.
ätit tonvis med godis, ätit lika mycket kakor som vi har ätit godis, badat i stort sätt varje dag, blivit uppätna av mygg och knott, dränkt oss med myggmedel, skrämmt varann, skrattat så vi nästan dött, lekt lekar, druckit cola, klättrat i berg, lagat korvstråganoff på stormkök, paddlat kanot, solat, brännt oss i solen, skojat om "gubben", sovit 7 st på 4 sängar, rammlat ner för trappan, haft det bäst, vält kanoter, lämnat Mickis mitt ute på vattnet, tvättat håret i sjön, stått utanför toaletten i typ 30 min, skrattat ännu mer åt oss själva, kollat på fotbolls match, åkt minibuss tills joel kräktes, kört anden i glaset, börjat gråta av rädsla, skrikit, skakat, legat i sängen och pratat jätte länge, blivit rädda för andar, skrattat åt anden i glaset, blivit rädd för anden i glaset, lekt lekar, ätit lite mer godis och åkt hem. (y
Det var väl typ allt. jag ska skriva mer. Men inte om allt, jag skriver om det roligaste och det var på kvällarna när vi var som räddast. Så jag får väl börja med att berätta om våran tisdag kväll.
Det började med att typ alla förutom tält-människorna satt uppe i matsalen och pratade, och Joel ritade sin Michael Jackson-teckning som Mickis blev rädd för. Sen så bestämmde vi oss för att vi skulle gå och och lägga oss eller liknande. Och Stora Lisa, Lisa, Maria och Moa gick först ner till toan. Jag, mickis, elin, linda och joel kommer en bit efter och vi ser att Stora Lisa bara skriker och slänger igen dörren till toaletterna. Det var Rogga som hade skrämmt henne. Och vi alla stog där lika rädda och ingen vågade gå in och tända (det finns ingen ström där så man får tända genom att sätta två kablar på ett batteri), och eftersom Rogga hade gömt både batteriet och kablarna till lamporna så vart det ju ännu svårare, och alla stog där ute och hade typ panik och var jätte rädda. Så vi stog utanför där i typ 30 minuter, och var lika rädda helatiden. Fast vi vågade tända tillslut faktiskt.
Sen den sista kvällen och natten, det var fan värst. Men det var så jävla kul.
På kvällen så fick vi för oss att vi skulle testa Anden i glaset. Alla satte sig vid ett bord och släckte ner alltind och Joel började värma glaset över ett ljus. Han frågar sin fråga och ljuset börjar såklart att flytta på sig, vi fortsätter och den börjar att bränna Joels hand över ljuset, vilket hände x antal gånger. Sen skrämmde den livet ur alla genom att åka jätte snabbt över hela planen. Sen så åkte den in i ett ljus som stog vid kanten och all började skrika, och tillochmed gråta. Jag vet inte om jag var speciellt rädd, jag tyckte mest att det var häftigt. Sen satt vi och garvade åt att Joel frågade om anden tyckte att Anna var töntig och den åkte fram och tillbaka på "JA" fyra gånger. Den ville nästan aldrig svara på Joels frågor, och den brände honom som sagt hela tiden. Så han kallade den för cp, hora och fitta. Jag tror inte att den blev så glad på honom. Fast att den visste vad Linda hette i mellan namn vad lite scary, och att den visste vad Ida hade för färg på trosorna med. Det började bli väldigt läskigt och vi bestämmde oss för att sluta, eftersom vi inte ville att alla skulle börja storböla. Sen så vågade ingen gå därifrån typ. Så alla som sov på loft trängde ihop sig på vårat loft och Ellen, Mickis och jag sov i en enkel säng. Det var varmt och mysigt. Sen somnade typ alla förutom jag, Elin, Linda, Maria och Joel, så vi låg och snackade tills typ klockan tre. Sen blev alla tysta och somnade. Sen så försökte Rogga skrämma oss när han gick upp genom att ta på sig en mask och skrika någonting, men typ ingen vaknade, och dom som vaknade sa bara "Lägg av rogga D:" och somnade om, men Joel där emor blev typ .. lite för rädd. Sen vid frukost så skulle Joel plocka ihop Anden i glaset-planen och glaset som vi körde med. Men när tar upp glaset så börjar det seriöst att rinna blod ur munnen på honom. Och vi får typ panik. Och han hade inte ens ett sår i munnen (!). Sen tänkte vi väl inte så mycket mer på det, eftersom vi åkte hem och så. Men sen att det hände Linda samma sak när hon kom hem var lite mycket. Och det är läskigt.
Creds till dom som läste allt. (y'
- Nu kommer det bilder.
Linda och Elin
Det var fint när vi paddlade kanot.
vattnet var också fint.
Mickis är söt, och jag gillar bilden.
Jag tycker också att dethär trädet var ganska gulligt.
En sommar utan dig.
hej, nu sitter jag här och har kollat på Hannibal rising. Den är ganska bra. Men tanken på att äta människor är kind of motbjudande. Just nu är det nyheter och sånt, det kändes inte så kul att kolla på, så jag passar på att skriva lite mer här. Eftersom jag sa att jag skulle vara med aktiv här. Och man får väl hålla vad man lovar, aight? Jag har ont i huvudet ikväll vilket inte är bra, men jag får väl hoppas på att det går över och att jag inte blir sjuk. Jag tror jag har packat allt jag kan, förutom tandborste och sånt. Det känns bra, så imorn kl 09.00 så blir det Getsjötorp som gäller! Enda fram till torsdag faktiskt. Sen på fredag kanske det blir att åka till Köping och hälsa på Makka, om jag får det vill säga. Annars blir det nog film med Adam (y. Sen orkar jag inte planera mer.
I was so full of you.
Idag så har mamma väckt mig tre eller frya gånger tror jag. Men jag hade inte viljan att gå upp. Inte orken heller för den delen. Men till slut så kände jag mig tvungen eftersom klockan var 20 i 2 eller något liknande. Och jag kan inte sova bort hela dagen (även om jag skulle vilja). Det känns meningslöst. Men det mesta jag gör nu för tiden är meningslöst. Eftersom ingenting kommer bli som förr. Jag sitter och lyssnar sönder "Punk Goes Pop volume two" albumet. Det är bra.
Nu ska jag gå tillbaka till att göra ingenting. Ha det bra.
I got a hole inside and it's ten miles wide
Jag får väl påminna er om att ni absolut inte måste läsa det här. Jag tror igentligen inte ens att ni vill läsa det. För det här inlägget är tillängnat en speciell person. Han vet vem han är. Men jag antar att han inte läser det här. Så det spelar ingen roll.
Trots att den kärlek du gav mig inte längre existerar så vill jag att du ska veta, veta att jag älskar dig. Och att jag inte ångrar någonting med dig. För med dig kändes allt så rätt, och allt, precis allt var bäst. Ordet bäst räcker inte att beskriva det vi hade. Du fick mig att tro, du fick mig att hoppas. Du lovade mig föralltid. Du var ängeln som fick mig att falla. Glöm inte bort vem du är. Du är underbar. Det vi hade var speciellt, jag lovar dig. Det var speciellt, men vi gjorde det fel.
Jag ville inte att det skulle sluta såhär, jag ville inte att det skulle ta slut alls. Månaderna med dig var helt klart dom bästa i hela mitt liv, och jag skulle göra va som helst för att få dom tillbaka, för att få dig tillbaka. Jag vet att det var "mitt fel", och att jag inte har några fler chanser. Men det enda jag vill är att du ska prata med mig, prata med mig utan att ljuga. Är det för mycket begärt?
Jag vet att jag inte har varit så himla .. bra. Men jag har då inte heller påstått att jag ska vara det. Ingen är perfekt. Inte ens du. Jag kommer aldrig att glömma bort första gången vi sågs. Seriöst, du tog mig med storm. Jag har aldrig sett något sötare. Och att din personlighet är så sjukt charmig och underbar gör inte saken bättre. 14 December 2008, den bästa dagen i hela mitt liv. Även om det är slut, så lovar jag dig, att jag alltid ska finnas här. Jag vet att du typ.. hellre dör än att pratar med mig igen. Du gav mig kraft när allt var svårt, du gjorde mig lycklig. Jag pratar, jag drömmer, jag tänker, jag längtar och jag lever för dig varje dag.
Jag älskar dig..
