*

Jag får väl påminna er om att ni absolut inte måste läsa det här. Jag tror igentligen inte ens att ni vill läsa det. För det här inlägget är tillängnat en speciell person. Han vet vem han är. Men jag antar att han inte läser det här. Så det spelar ingen roll.

Trots att den kärlek du gav mig inte längre existerar så vill jag att du ska veta, veta att jag älskar dig. Och att jag inte ångrar någonting med dig. För med dig kändes allt så rätt, och allt, precis allt var bäst. Ordet bäst räcker inte att beskriva det vi hade. Du fick mig att tro, du fick mig att hoppas. Du lovade mig föralltid. Du var ängeln som fick mig att falla. Glöm inte bort vem du är. Du är underbar. Det vi hade var speciellt, jag lovar dig. Det var speciellt, men vi gjorde det fel.

Jag ville inte att det skulle sluta såhär, jag ville inte att det skulle ta slut alls. Månaderna med dig var helt klart dom bästa i hela mitt liv, och jag skulle göra va som helst för att få dom tillbaka, för att få dig tillbaka. Jag vet att det var "mitt fel", och att jag inte har några fler chanser. Men det enda jag vill är att du ska prata med mig, prata med mig utan att ljuga. Är det för mycket begärt? 

Jag vet att jag inte har varit så himla .. bra. Men jag har då inte heller påstått att jag ska vara det. Ingen är perfekt. Inte ens du. Jag kommer aldrig att glömma bort första gången vi sågs. Seriöst, du tog mig med storm. Jag har aldrig sett något sötare. Och att din personlighet är så sjukt charmig och underbar gör inte saken bättre. 14 December 2008, den bästa dagen i hela mitt liv. Även om det är slut, så lovar jag dig, att jag alltid ska finnas här. Jag vet att du typ.. hellre dör än att pratar med mig igen. Du gav mig kraft när allt var svårt, du gjorde mig lycklig. Jag pratar, jag drömmer, jag tänker, jag längtar och jag lever för dig varje dag.

Jag älskar dig..