*

En hel helg, bara bort, bort från allt.
Det är nog ingen som förstår hur befriande det är för mig.
Bara komma bort från allt,
sluta tänka, tänka på allt som inkräktar på min hjärna dygnet runt.
Egentligen vill jag prata med dig före. Men det gick ju tydligen inte.
Jag saknar dig.. okej?


Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?