*

I just wanna hold you close
Feel your heart so close to mine
And stay here in this moment
For all the rest of time

Omtyckt, är det det jag är nu för tiden? Det känns så.
Jag orkar inte bry mig, jag borde bry mig. Det blir för mycket.
Jag saknar sommar, sommaren 2009. Det var bra, för bra.
Känns som att det aldrig kommer tillbaka.
När det gäller det så borde jag sluta bry mig, sluta snacka,
Det svåraste som finns i min värld
'Cause all I do is think of you.

Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till dig
Om jag hade lite kraft kvar att ge dig
Om jag hade lite hjärta att dela med mig
Om jag hade lite kärlek så var den till dig
Så var den till dig

Att höra Jocke Berg sjunga dom text raderna samtidigt som
jag såg dig kändes.. Det var någon konstig känsla. Texten är 
sann på något helt wierd sätt. Om jag kunde, så skulle jag.

Hur mycket jag än saknar dig, hur mycket jag än vill ha tillbaka
dig på något konstigt sätt så får jag inte låta mina känslor ta över
igen. Jag vet precis hur det blir, och jag vet precis hur det slutar.
Och att det kommer att ta slut, snabbare än jag hinner blinka.
But that's what you get When you let your heart win (8).

But when I think of you I don't feel so alone, I don't feel so alone.

Jag önskar att jag hade kraft att göra något, göra något stort.
Jag önskar att jag hade orken, orken att göra det som andra människor
gör varje dag. Jag vill inte vakna upp med den här jävla känskan
ännu en dag. Kärlek kan dra åt helvete. Ensamhet kan ta sig. Ångest
kan stoppa upp valfritt föremål i valfri kroppsöppning. Och Alla jävla
hjärtans dag kan man ta och låsa in någonstans och glömma bort.
Jag orkar inte det här en gång till. I maj är det väl offesiellt ett år eller?

Och jag som trodde att mina problem skulle stanna hemma.
Om jag bara kunde lägga av, om jag bara kunde sluta att bara
tänka på mig själv hela tiden, så skulle i alla fall en utav oss
må så mycket bättre. Jag skiter totalt i hur jag mår just ju, men
du berättar ju inte ens vad som är felet. Det är BARA jag som
inte vet, bara jag. Du berättar för alla andra som inte ens frågar.
Och jag som frågar, får inte veta.

Kan inte allt bara få ett slut?

Worse than not knowing, is you thinking that i don't know.

Du har nog själv ingen aning om hur glad jag blir när
det faktiskt känns som att du bryr dig. Eller när du ens
skriver till mig överhuvetaget. Det gjorde min dag. Du
gjorde min dag, som så många andra dagar. Även om det
var länge sen nu. Det spelar ingen roll.

Jag skulle ha stannat kvar i sängen idag. Struntat i alla och bara legat
kvar där. Allt blev bara skit ändå. Jag klarar inte av att se blickarna,
blickarna som inte ens är till mig, jag klarar inte av att se dom. Dom får
mig att vela lägga mig ner och dö. Jag framstod nog som världens tjurigaste
människa idag. Vilket jag kanske är.. jag har ingen aning. Det här tar död på mig.

Jag förstår inte vad mitt problem är.
Varför kan jag inte bara låta dig va?
Du vill ändå inte ha något med mig att göra.
Varför är jag så störd och bara forsätter?
Varför kan jag aldrig göra rätt?
Varför kan jag inte bara lägga av?
Varför går allt åt helvete hela tiden?
Varför blir allt ett helvete såfort jag blir glad?
Varför, varför, varför, varför är jag en sån idiot?

Jag känner att jag har finfina vänner som berättar allt för mig.
Jag trodde inte det om er, ni är bätte än så.

Och tack för panikångesten älskling. Du kommer ändå inte att läsa
det här, så det spelar ju ingen roll vad jag säger.
Du har tagit allt som tillhör mig, jag är ingenting, inte ett jävla piss
utan dig. Du fortsätter att inte bry dig.
Du undrar varför jag 'tjatar' så mycket om henne? Jo är inte det ganska,
eller väldigt obvious? Tror du inte att jag vet? Tror du inte att jag ser, ser
hur du kollar på henne?
Jag skulle dö för att få vara i hennes situation.

Kul att leva på en lögn, en fet jävla lögn som så länge hållt mig
vid liv så länge. Hur ska jag kunna lita på dig nu?
Jag har aldrig gjort, och kommer aldrig att må bra av att den
människan som jag älskar ljuger för mig, förlåt men det funkar
inte, inte alls. Älskling, sanningen kommer alltid fram i slutenden.
Det hela var en stor jävla lögn. Allt jag har att säga är tack, tack
så jävla mycket. Tack för att du trotts allt fortsätter att ljuga..

Ska jag vara ärlig så förstår jag dig, om jag var du skulle jag
nog tycka exakt samma sak. Jag kan inte skylla på dig för det.
Alla bitar faller på plats nu. Jag borde ha fattat det från början
du har ljugit mig rakt upp i ansiktet så länge. Säg bara sanningen?
Det är inte svårare än så. Jag vill inte leva på en lögn.
Säg vad du vill, jag lägger av..

Jag klarar inte det här, inte en gång till. Det går inte.
Varje gång jag tror att det ska fixa sig, varje gång det
ser lite ljust ut, varje gång jag leer. Varenda jävla gång
så händer det någonting. Någonting som slår mig tillbaka
till noll varenda gång. Någonting om dig.
Jag går sönder innuti.
Jag är inte ett piss utan dig.

Jag förstår inte varför du undanhåller sanningen för mig.
Du vet mycket väl att jag redan vet om det, du vet så jävla
väl. Men vet du? det spelar egentligen ingen roll längre.
Det spelar ingen jävla roll vad du säger längre. Du har redan
sårat mig så mycket som man kan, haft mig i tusen bitar.
Du bryr dig inte ens, men jo tack, tack så jävla mycket.

Ta mig härifrån nu tack.
En nystart, ny stad, ny skola, nytt hem.
GE MIG!

Och du vet jag har rätt,
jag har rätt, du har fel
Har inte tid med all din skit
Ja ja, jag vet vad vi förlorat,
och jag vet att du vet
Jag har rätt
Jag har rätt, du har fel
Hur kan det spela någon roll?
Framtiden är ändå utom räckhåll för oss

Det är nästan pinsamt att en låt kan säga det bättre an vad jag själ kan göra.
Du får mig nästan att svimma när du söker ögonkontakt. Jag vet inte vad jag ska
göra, jag vet ju någonstans långt inne att jag inte kan få dig. Vi är inte såna som
i slutet får varann. Allt jag vill när jag ser dig är att gå fram och kyssa dig.
Jag vet så väl att jag inte får, men jag orkar inte gömma mina känslor. Det gör ont.
Det är som att dom slår och sliter på insidan. Det blir som ett hål, ett svart jävla hål.
Ett hål som du så perfekt fyller ut.


Jag skulle alltid vara den som stod bakom dig
Jag skulle alltid svara när du kallade på mig
Jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg
Du skulle alltid, alltid vara..

Jag borde sluta tänka, genom att tänka så sänker
jag mig själv. Liksom trycker in mig själv i ett litet
ensamt hörn. Jag sitter där, och tänker ännu mer, tänker
på vad som faktiskt kan hända. Och var folk egentligen
tycker om mig. Jag bestämmer mig ofta för att min
slutsats är svaret. Det är så det är. Det är så det ska
vara. Sedan när jag upptäcker att det inte alls är så,
så blir jag lättad. Men samtidigt besviken på mig
själv, för att jag någonsin kunnat tänka så. När jag
vet hur det faktiskt ligger till så förstår jag verkligen
vilka fördomnar jag har om vad folk tycker om mig.
Jag förstår inte mig själv. 

The only thing worse than not knowing
Is you thinking that I don't know.

Du försöker att hålla saker hemligt.
Hålla saker hemligt genom att inte prata med mig,
eller genom att ljuga.
Men älskling, det kommer alltid fram i slutendan.
Jag vet nog faktiskt mer än vad du tror
Det enda jag har att säga om det är 'Om du bara visste'
På ett sätt är de ganska skönt att veta.
På ett annat är det inte det. Jag vet saker som jag
egentligen inte vill veta, som om jag vet för mycket.
Men hellre för mycket än inget alls.

  

I hela mitt liv har jag väntat
på någon som liknade dig
hur kunde du lämna mig ensam?
i en värld som har blivit så hård
I hela mitt liv har jag längtat
långt, längre bort härifrån..

Du är min definition av kärlek, vad du än gör, hur du än gör.
Jag älskar dig grabben, du är min himmel.
Du får mig att tappa ord.

I'd had more than my fair share of near-death experiences; it was something you ever really got used to.
It seemed oddly inevitable, though, facing death again. Like i really was marked for disaster. I'd escaped time and time again, but it kept coming back for me.
Still, this time was so different from others.
You could run from someone you feared, you could try to fight someone you hated. All my reactions were geared toward those kinds of killers -- the monsters, the enemies.
When you loved the one who was killing you, it left you no options. How you could run, how could you fight, when doing so would hurt that beloved one? If your life was all you had to give your beloved, how could you not give it?
If it was someone you truly loved?

Jag önskar att jag bara kunde få sluta tänka, bara för en dag.
Eller bara få sova, liksom i några månader eller något, tills allt
känns någorlunda bra igen. Jag förstår inte ens varför jag fortfarande
försöker att prata med dig, du bryr dig inte, och det har du
aldrig gjort heller. Jag förstår inte, fast det är ju inte mycket jag
förstår nu för tiden. Jo visst, jag skriver till dig för att du betyder
så otroligt mycket för mig, att man inte ens kan sätta ord på det.
Men vad spelar det för roll? Det har aldrig spelat någon roll,
speciellt inte för dig.
Något inom mig säger att jag ångrar att jag började skriva till
dig igen, samtidigt som jag inte ångrar någonting som vi har gjort
sen dess. Men det känns bara som om allt skulle varit så mycket
enklare om jag bara hade glömt dig..



Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när du inte ser på
Och genomskinligt grå, blir jag, utan dina andetag.
[Kent – Utan dina andetag]
 Jag älskar dig.