*

Isn't it obvious that i need you?
För mig är det .. väldigt obvious kanske. Det borde det ju
vara för dig med, om du faktiskt lyssnat på allt som jag har
sagt till dig. Jag vet att du vet vad jag känner, jag vet också
vad du känner, men du nekar det hela tiden. Du beter dig
som att jag inte fattar, som att jag är dum. Alla som pratar
med dig fattar att det är så, precis alla. Du behöver inte neka
lilla du, alla vet redan att du inte vill ha mig.. Ska jag vara
ärlig så förstår jag inte hur du tänker, har aldrig gjort, och
kommer nog aldrig att göra heller. Du lär väl inte förklara heller.

Men det finns fortfarande inga jävla ord på det här språket
som kan förklara mina känslor för dig, känslor som jag inte
ens förstår varför jag har.
Snurra min jord igen, för allt vi drömde en gång.
Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst,
Men det spelar inte riktigt någon roll..

I thought you'd never come this far
I thought your words meant something more
Said my two cents now
It's your turn
So stand up and scream
Are you ready?

So you think you know how this story goes
Are you ready for this?

Sit down, are you ready for this?
Shut up, are you ready for this?
Stand up, are you ready for this?
Restrain
Are you ready?
[Three Days Grace – Are You Ready]

Om du faktiskt bara kunde sätta dig ner och lyssna på vad
jag har att säga. Bara en gång, om du faktiskt försökte så
skulle du förstå, du skulle förstå på en gång. Du vill inte ens
lyssna när du har sagt att du vill veta hur jag mår. Allt jag får
som svar är ett stort jävla careface. Och du säger att jag,
att jag av alla människor inte bryr mig? Ah tjena om du säger
det så. Men, hur vet man vad som verkligen är värt att
kämpa för? Hur vet man när det är för mycket? När man är
för mycket? Hur vet man när det är dags att lägga av?
Jag mår inte bra utan dig.
Jag saknar dig, väldigt mycket för mycket och mer än vad jag borde. 

You know me, I'll be fine
Life is short I know the feeling
Just call me if you change your mind

It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There'll be no last chance I promise to never mess it up again
Just a sweet pain of watching your back as you walk
As I'm watching you walk away
And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside
And now you're gone it's like an echo in my head
And I remember every word you said

And you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine
[Robyn – Be Mine!]
Gårdagen.. Den som för en gångskull började så bra..
Slutet har jag faktiskt ingenting att säga om.. Förutom
ett ord, ett ord som passar in överallt på mig just nu.
Ett litet, kanske obetydligt ord. Men nu finns det överallt.
Tomheten.
Den äter på mig. Det äter hela tiden i kanten på ett hål.
Ett hål som hela tiden blir större. Ett hål som du perfekt
kan fylla ut. Jag är rädd. Hela tiden rädd, rädd för att
bli lämnad ensam, lämnad ensam igen, utav dig. Jag lovar
Jag klarar det inte en gång till. Jag gör inte det. Jag vill
bara kunna vara med dig, det spelar ingen roll på vilket sätt.
Men jag trivs bäst i dina ögon..

Jag förstår inte vad det är med mig, jag saknar dig.
Jag saknar dig för mycket. Och ändå så träffade jag dig igår.
Det kanske är det där med att vi faktiskt inte vill samma sak?
Det kanske är det att jag vill ha dig så som jag hade dig föut?
Det är kanske det att jag vill säga så mycket men inte vågar?
Så länge jag får vara i din nähet, så länge jag får din
uppmärksamhet, så länge jag får existera i din värld så är jag
lyckligast i världen..

Det är så mycket som jag vill ha sagt.
Så mycket som du inte vill höra.
Så mycket som jag stänger inne.

Cuz you're my, you're my, my, my true love, my whole heart
Please don't throw that away
Cuz I'm here for you
Please don't walk away and
Please tell me you'll stay, stay

Use me as you will
Pull my strings just for a thrill
And I know I'll be okay
Though my skies are turning gray

Jag vill hjälpa dig, om jag ändå kunde, så skulle jag göra allt.
Vad som helst för att du ska må bra, jag vill att det ska funka.
Även om jag vet att vi vill helt olika saker. Men jag har saknat det
här så sjukt mycket, och dig med. Allt med dig. Du kan nog aldrig
ens gissa hur mycket det här betyder för mig. Som mitt eget
New Moon slut. Även om vi vill helt olika, så har jag fått dig tillbaka.
Jag vill att du ska må bra, I'll try to fix you.

If a bird can sing with a broken wing
You'll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stay tall
This is a bump in the road
Don't give up, you will make it..

Det är just så jag känner mig. Jag börjar undra om
Markus Krunegård faktiskt har rätt, 'Hela världen är så
underbar, om man är korkad, tom och glad'. Tom är
jag definitivt, och korkad? Jo ja, det stämmer nog. Och
glad har jag faktiskt lyckats vara i några dagar nu. Även
om det är saker som får mig att tänka tillbaka. Man
kommer ingen vart om man inte försöker. Allt händer väl
av en anledning? Att man ska lära sig något kanske?

Det har hänt mycket på ett år, vissa förändras.
Vissa inte.

Han vet hur man dövar ensamheten
Han vet hur man kastar allt man har
Han vet hur man flyr från den här planeten
Men han vet inte hur man stannar kvar.

Det enda jag faktiskt ber om nu för tiden,
det går inte att få. Det enda som faktiskt har
fått mig glad dom senaste 6 månaderna. Men
jag vet inte, jag har ingen aning. Jag vågar
inte säga något, jag har inget att säga till om,
jag har inget att säga. Och även om jag hade,
så skulle du ändå inte bry dig. Och bara visa
ditt enormt stora careface, ännu en gång.

Jag förstår inte hur jag kunde tro på dig när du
sa att du faktiskt brydde dig om mig, varför skulle du?
Du var bara med mig av en anledning, är du nöjd nu?
Jag känner mig så lurad, jag borde ha förstått.
You're just like all the rest. Jag trodde inte det om dig.
Men jag trodde väl fel, fel som alla andra gånger.
Men jag förstår inte hur du kunde stå och ljuga
mig rakt upp i ansiktet, när jag stod framför dig och
var som sårbarast. Kall, kall och oberoende av vad jag känner.

Kärlek är för dom, dom som har tur.
Och jag som trodde att jag äntligen hade kommit någon vart?
Vem försöker jag engentligen att lura? Mig själv?
Ibland lyckas jag ju i alla fall riktigt bra. Att se dig idag fick
mig att skaka som ett jävla asplöv. Jag är ju fortfarande fast.
Jag borde inte ha stannat, det fick mig bara att tänka på allt.
Och att se henne där gjorde absolut inte saken bättre.
Det känns som att jag har ett hål i bröstet, det är bara du som
kan fylla ut det. Jag känner mig tom, äcklig och känslokall.
Jag vet inte längre vad jag ska göra. Det finns inget att göra.

Det finns några få ögonblick i mitt liv som jag skulle kunna
spela upp hur många gånger som helst och aldrig tröttna.
Det är dom ögonblicken med dig.

Det är nånting du lämnat kvar
En doft av alkohol och sav
Och nåt du aldrig får tillbaks
För på mitt golv bland skärvor o glas
Finns en bit av ditt hjärta kvar
Och alla tusen mirakel
Som jag lova dej en natt

Jag förstod aldrig orden som du sa
Aldrig varför vi två var ett par
Så medan jag väntar på ett svar
Ska jag kyssa ditt hjärta i kras
Här på mitt golv bland skärvor o glas
För jag har inga mirakel
Att lova nån i natt

Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom, dom som har tur
Kärlek är för dom, kärlek är för dom, va kan vi om sånt?

tänk att få somna vid din sida.
att få vakna upp bredvid dig.
tänk att få titta in i dina ögon,
att få känna din kropp tättintill min.
tänk att få höra ditt skratt,
att få känna den känslan,
känslan då allting känns perfekt.

Jag vill inte tänka, men alla minnen kommer tillbaka.
Dom hemsöker mig, det är ganska otroligt att jag kan vara i mitt rum.
Jag saknar dig, saknar dig så sjukt mycket. Men jag vill inte. 
Det är nog bäst för oss båda om jag faktiskt inte gör det.
Och det skulle såra mig mindre.
Not loving you is harder than you know.
Det är något som gnager, gnager och gnager. Hålet blir bara större.
Det gör ont, men jag antar att vi är kvitt nu.
Bara att du gav igen, och jag kan lova att det gjorde minst tio gånger mer ont.

^ Det frågar jag mig faktiskt flera gånger om dagen.
Varför förstätter jag att älska dig?
Det du gör mot mig är inte speciellt .. Snällt.
Om man nu ens kan uttrycka det på det sättet.
Jag borde sluta bry mig, sluta skriva till dig.
Eftersom du faktiskt aldrig har brytt dig om hur jag mår.
Men du har ingen jävla aning om hur svårt det är.
Att se dig varje dag plågar mig, och det får
mig att hata mig själv. Hata mig själv för att
jag inte tog den enda chansen jag hade.
Jag är dum i huvudet.

It was childish, but I liked the idea that his lips would be the last good thing I would feel. Even more embarrassingly, something I would never say aloud, I wanted his venom to poison my system. It would make me belong to him in a tangible, quantifiable way.
Eclipse s.288

Älskling det är livet som leker, det leker med oss nu.
Jag känner mig lite som om jag har gått vilse i en tjock jävla skog.
Man går och går men hittar aldrig ut. Samtidigt som det
kommer massa grenar som gång på gång piskar mot
ens skinn, och sen är man tillbaka p noll. zero.
Man kommer ingen vart. Det funkar inte. Det går inte.
Man sitter fast någonstans i mitten, och blir tillbaka
slagen till noll hela tiden. Man måste kämpa som en
idiot, för att ta sig förbi mitten. Även om den biten
efter mitten inte heller är den lättaste. Jag vill inte sluta
hoppas, det vill jag verkligen inte. Men när jag hoppas
skapar jag mina förhoppningar. Och såna vill jag inte ha
för samtidigt vet jag, det blir aldrig vi. Jag har haft min chans.

Jag känner mig tom, bortglömd och jobbig.
För jag är ju trotts allt bara ett skal utan dig.
Ingenting fungerar.
Allt kändes så sjukt bra, bara för att jag fick vara med dig.
Har du någonsin kännt den känslan?
Den känslan när allt är helt perfekt och du inte kan sluta le?
Sen helt plötsligt är allt borta och man vet inte vad man ska göra.
Allt är borta och allt går i bitar. Allt är mer eller mindre trasigt.
Om jag kunde spola tillbaka tiden,
så skulle jag spela upp våran bit hela tiden.
Bara för att få uppleva allt igen. Den glädjen.

Jag vill berätta att jag älskar dig
men samtidigt vet jag, det blir aldrig vi.

Jag är inget annat än ett skal utan dig.
Helt tom, kall och plastig.
Du har tagit mitt hjärta.
Du har det där någonstans, tar fram det och petar på det någon gång ibland.

Det är något inom mig som säger att jag inte är hel utan dig.
Jag vill inte att det ska vara så här. Jag kan ju inte ens prata med dig?
Jag vill bara känna dina armar om mig en gång till.. en gång till.
Det skulle betyda mer än hela mitt jävla liv.
Jag vill bara att du lyssnar, och försöker förstå..

Jag skulle ge vad som helst för att få prata med dig igen.
Om jag nu ska behöva skriva ner vad jag ska säga.
För att inte glömma bort det när jag ser dig..

Kan du inte bara förstå att jag älskar dig?
Don't you get it? Du betyder mer än hela världen.

Jag borde egentligen inte skriva i bloggen idag, men jag måste skriva av mig på något sätt.
Dagarna bara springer iväg, och tiden rinner ifrån mig. Dagarna är precis likadana. Kan inget bryta det jävla mönstret?

Jag vill, jag vill, jag vill och jag ska, jag ska, jag ska så jävla mycket. Men inget blir av.
Jag är väl för jävla feg? Jag vill få det gjort. Men jag vet inte ens om det känns rätt längre.
Men jag vill faktiskt göra det. Men enbart för att jag har saknat det så grymt mycket.

Något som betyder någonting, som betyder någonting för dig?.. Hur ska jag kunna skriva något sånt?
Hur är det möjligt om du inte ens bryr dig? Jag vill tro att du faktiskt gör det. Men du beter dig ju inte som det.
Att se dig nu plågar mig. Tanken på att du inte längre är min dödar mig. Helt seriöst den dödar mig. Det är någonting i mig som inte släpper taget.

.. till en fribiljett mot himlen (8)
Du menar ingenting med ditt förlåt. Och om du verkligen vill prata med mig, varför gör du inte det då?
Om du nu inte vill att jag ska låta dig va, varför svarar du då bara 'mm' och 'okej' på allt, vad jag än skriver?
Jag förstår dig inte. Jag vill bara att vi ska kunna prata. Men du skiter i mig. Knuffar omkring mig som om jag vore en.. Jag vet inte vad.

Men jag antar att det är såhär det känns, när man blir utbytt, utbytt mot någon bättre, mot någon roligare..
Förlåt för att jag har kastat bort allt bra. Förlåt för att jag sumpade den chansen jag hade.
Förlåt för att jag är helt jäva dum i huvet.

Just look at me, look at me now.
I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake, I'm a fake

My stomach hurts now,
And all tied off in lace.
I pray, beg, for anything to hit me in the face.
And this sickness isn't me.
I pray to fall from grace

Jag kan inte ljuga, speciellt inte för mig själv.
Jag vill inte låtsas som att det inte är som det är.
Förstå mig, försök i alla fall att lyssna, jag ber dig.
I know that it sounds crazy babe but all I do is think of you.